love



Maj-Britt.

Ja tycker synd om Jonas, Ja tycker synd om Malin, och ja tycker främst synd om Lars-Åke. De kommer bli tomt utan dig, o när ja tänker på dig kan ja höra din röst i mitt huvud. Och ditt skratt. Eftersom ja aldrig haft en mormor själv, så tog du den platsen ganska bra. O de kändes bra att ha dig som en liten ”låtsas mormor”.

 

Jag önskar att ni aldrig hade åkt till den där festen, för då hade du aldrig trillat på natten när du var ensam hemma. O då hade ditt hjärta kanske orkat med mer. Ja tror de var de som bröt ut de hela. O sen fortsatte de bara, o de blev bara mer o mer otur.  Sen tänker jag även på att det är sjukhusets fel. Dom borde ha sett att du inte var helt frisk. Det är deras fel som skickade hem dig.  Jag är glad att ja följde med o hälsade på dig på sjukhuset, även fall de var skrämande att se dig så blåslagen. Men det kändes ändå bra att se att du blev glad när vi var med allihop, och att du mådde bättre.

 

Jag har ett fruktansvärt dåligt samvete över att ja inte kom o hälsade på dig när du kom hem från sjukhuset. Ja borde ha tänkt på att bara för du är hemma o allt verkar bli bra igen, ska man inte lura sig o tro att allt e bra. När min gammelmorfar gick bort kändes det hemskt, men på nått sätt var de mer ”normalt” för han var gammal. Du hade flera år kvar, o du var pigg. Du hade orkat, bara du inte hade trillat o allt hade brutit ut.

Jag tänker på hur Rasmus ringde till mig när han hade kört hem dig då på natten o berättat hur glad du var. Hur du hade suttit och sjungit o skrattat i baksätet. Ja blir både glad o ledsen över att tänka på det. Ledsen för att ja aldrig kommer få höra din röst, ditt skratt eller se dig le igen. Men glad för då har ja ett fint minne av dig. Ett glatt minne.

 

Alla de fina blommorna ja fått av dig, ska ja spara. De e också ett minne. Och alla kort, o kläder. Allt ska ja spara.

 

Du var min mormor eftersom ja aldrig haft någon riktig. Och ja kommer sakna dig, o älska dig. Så fort allt har lagt sig, ska ja tänka på dig o istället för att bli ledsen för att du är borta, ska ja bli glad för att ja träffat dig. För att ja fick lära känna dig de här 2, nästan 3 åren. För mig är du en hjälte som kämpade in i de sista. Jag älskar dig <3



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

zettergrenjohansson

Play the moment, Pause the memories, Stop the pain, Rewind the happines ;*

RSS 2.0